Jag plockade ut lussekatterna från värmningen i ugnen och tippade av dem på ett fat bredvid en stor hög pepparkakor. Jag stängde av spisen och rörde försiktigt om i den rykande grytan med glögg. Jag kollade mig en sista gång om i köket för att se att allt var framplockat. Nybakta frallor, smör, ost, skinka, gurka, paprika, mjölk, lussekatter, pepparkakor, glögg och tända ljus. Jag log nöjt, allt stod framme.

Tyst tassade jag in till Nowas rum och skakade mjukt om hennes axlar. Hon vände sig inte ens om. Jag suckade och ryckte hårdare i henne. Hon sträckte på sig och kisade mot mig med ena ögat innan hon drog täcket över huvudet och vände sig om. Jag skakade trött på huvudet.

- Nowa, vakna. viskade jag och klappade på hennes bortvända ryggtavla.

Hon fortsatte att andas med lugna, regelbundna andetag.

- Jag har gjort lucia-frukost, den står på bordet. försökte jag.

Hon reagerade fortfarande inte.

- Det finns glögg.

Hon slutade andas och det blev tyst i några sekunder.

- Ge mig tre sekunder. mumlade hon och satte sig upp i sängen, fortfarande med täcket över axlarna.

Jag log för mig själv när jag gick ut ur hennes rum och vidare ner längs den lilla korridoren mot Spencers dörr.

- Spence? viskade jag medan jag smög in i hennes mörka rum.

Jag trevade mig fram till sängkanten där jag slog mig ner och smekte med handen över täcket. Hon rörde lite på sig och stönade tungt.

- Vakna Spence, lucia-frukosten står på bordet. sa jag mjukt och lutade mig över henne för att tända den lilla lampan på hennes nattduksbord.

Jag tryckte på strömbrytaren och det stökiga rummet lystes upp av ett mysigt sken. Jag la ena armen runt byltet som låg under täcket och gav henne en lätt kram.

- Speeenceeeer.? nästan sjöng jag och ruskade lätt om henne.

Hon stönade igen och jag skrattade lågt för mig själv. Hon brukade alltid vara den som var lätt att väcka.  Jag hörde hur hon gäspade och började röra på sig. När hon snurrade på sig så att hon skulle komma med framsidan mot mig föll täcket av henne. Jag skrek högt när Louis yrvakna ansikte dök upp några centimeter från mitt och han ramlade förskräckt ur sängen, skrikandes lika högt han.

- Vad händer! utropade Spencer när hon störtade in genom dörröppningen med en morgonrock svept kring kroppen.

Hon kollade storögt mellan mig som stod på ena sidan av hennes säng med händerna chockat slagna för ansiktet och Louis som låg på golvet på andra sidan sängen med täcktet snott runt kroppen.

- Jag t-trodde att det v-var DU som låg i s-sängen. stammade jag medan jag försökte hämta andan.

Nowa lutade sig mot dörrkarmen med rufsigt hår och kollade mellan mig och Louis innan blicken slutligen hamnade på Spencer. De kollade på varandra i några sekunder och vek sig sedan dubbla av skratt.

Jag kollade urskuldande mot Louis, som fortfarande försökte återhämta sig från chocken.

- I'm so sorry, I didn't know you were here. sa jag och kollade olyckligt på honom.

- It's fine. mumlade han och log medan han generat svepte täcket tätare runt kroppen.

Spencer gick skrattande fram till honom och gav honom en kram medan jag backade mot dörren.

- Häng en strumpa på dörren nästa gång. muttrade jag med en menande blick mot Spencer som fick henne och Nowa att skratta ännu mer.

Jag skrattade till jag också.

- Breakfast in five. sa jag och log mot dem alla tre innan jag lämnade rummet.

 

- Here you go.

Jag log varmt mot den gamla mannen och räckte honom den prassliga, bruna påsen med lussekatter.

- Say hello to Mrs. Kepper for me. ropade jag efter honom när han gick ut från caféet och han höjde handen till hälsning innan dörren slog igen bakom honom.

Jag såg hur han drog den stickade scarfen tätare runt halsen när han möttes av vinterns bitande kyla. Londons gator låg vita och jag tyckte det var obeskrivligt mysigt. Jag gick in i köket och hämtade en burk med lussekatter att fylla på skyltfönstret med. Jag hade tagit med mig några lussekatter hemifrån till jobbet en dag och min chef hade förtjust bett mig att baka några till försäljning. Sedan dess bestod vår huvudsakliga beställningsvara av de gula bröden och jag tyckte inte att jag gjorde annat än att beställa hem saffran.

Jag gick fram till Amie som satt bakom disken och ritade med en lussekatt i munnen. Jag log varmt mot henne och smekte henne lätt över de dockliknande, bruna lockarna.

- What are you drawing Ames? frågade jag och satte mig på huk jämte henne.

- Us. svarade hon utan att släppa teckningen med blicken.

- This is me. sa hon och pekade på en leende streckgubbe iklädd en röd klänning.

- And that's you. fortsatte hon stolt och pekade på en blond gubbe med brutalt stor mage.

Jag tvingade mig att pressa fram ett leende när hon tittade på mig med tindrande ögon.

- That's... Nice, Ames. But my belly isn't that big? sa jag och betraktade henne när hon kollade mellan min mage och teckningen innan hon ryckte på axlarna.

- Maybe not, but Jason says it will be soon. sa hon och log mot mig innan hon fortsatte med teckningen.

Jag reste mig upp och klappade försiktigt på magen. "Den är faktiskt inte så stor ännu, jag är bara i vecka 10..." intalade jag mig själv och samlade ihop Amies hår och gjorde en inbakad fläta.

Det plingade till i klockan ovanför ingången och jag såg till min förvåning Liam komma gående.

- Hey there stranger! What are you doing here? sa jag glatt och log mot honom.

Han log tillbaka, även om glädjen inte nådde hans ögon på samma sätt som den nådde mina, och gick fram till disken.

- I just wanted to see you. Is it a bad time? frågade han och kollade sig runt i den lugna lokalen.

Jag log stort mot honom och gick fram till kaffemaskinen.

- Not at all, I can take a break. Do you want something? frågade jag och började skumma mjölken till en latte.

- No, I'm fine. svarade han och gick och satte sig vid ett rundt bord.

Jag ropade till Jason att jag tog rast innan jag slog mig ner mitt emot Liam och ställde varsin latte på bordet. Han log och sa "thanks" med en gest mot kaffet.

- It's been way to long since we've just hung out. sa jag och log mot Liam innan jag tog en liten klunk ur mitt höga glas.

Han nickande medhållande och tog även han en provande klunk.

- This is really good. sa han och höll upp glaset.

Jag log mot honom. Det blev tyst och han kollade ner på sina händer.

- So, how are you Liam? frågade jag och kollade undrande på honom.

Han suckade lite och ryckte lätt på axlarna.

- Fine, I guess... I've been kind of down for a while. mumlade han utan att kolla upp.

- Why? frågade jag oroligt och sträckte ut en hand mot honom.

Han kollade upp och mötte min blick i ungefär en halv sekund innan han vände ner den i bordet igen.

- Doesn't matter... mumlade han och skakade lätt på huvudet.

- I hope you'll feel better. I'm here if you want to talk. sa jag och viftade med fingrarna på min utsträckta hand.

Han kollade på den och skrattade till innan han fattade den. Jag log mjukt mot honom och han drog lite på munnen han också.

- So how are you, with the.. Ehm.. började han och nickade lätt mot magen.

Jag suckade och kollade ner mot bulan under den grå tröjan. Jag försökte bära kläder som dolde den lilla utbuktningen men för var dag blev den svårare att gömma.

- Oh, I'm fine. sa jag och hindrade mig själv från att lägga en hand på magen, en vana jag lagt mig till med.

Han nickade och log lätt.

- Any guesses on the gender? frågade han och kollade nyfiket på mig.

Jag log tveksamt och drog lite på svaret.

- Well... I kind of hope it's a boy. sa jag och bet mig i läppen.

- Okay, why? frågade han och studerade mig med undrande blick.

- Because then Niall gets to teach him the most about what it means to be a boy and stuff. And about love, you know about girls or boys, whatever he's into. But if it's a girl that's more my job. And how am I supposed to learn someone something I don't know? I mean, I had never been kissed before I met Niall, no boys were ever interested in being more than friends with me. They only called me to get help with there homeworks...

Jag himlade med ögonen och Liam skrattade.

- What do you mean? frågade han och höjde förvånat ögonbrynen mot mig.

- Yeah, it's true. Boys often called me and asked me to meet them at some restaurang to give them advice about what they could write their essays about or to ask me for help before a math test or something.

Liam kollade tveksamt på mig som för att se om jag var seriös innan han tog till orda igen.

- You realize all of those boys probably had the biggest crushes on you, right?

Jag kunde inte låta bli att skratta.

- Yeah right. svarade jag ironiskt och himlade med ögonen innan jag tog en klunk kaffe.

Han skakade lätt på huvudet och kollade intensivt på mig.

- I bet they had. You're not exactly the best at understanding when someone has feelings for you... tillade han tyst och rörde runt lite med skeden i glaset.

Jag kollade frågande på honom men bestämde mig sedan för att släppa ämnet lite grann.

- How about you? What's the status of Liam Paynes fabolous love life? sa jag och blinkade mot honom.

Han fortsatte att blicka ner i glaset.

- Well I kind of like this girl, but she's taken. mumlade han och ryckte lätt på axlarna.

Jag smekte honom mjukt över handen.

- Liam... sa jag för att få honom att kolla upp.

Han vände tveksamt upp blicken in i mina ögon.

- If she can't see how awesome you are she's not worth you. You are the most amazing guy, Liam. You deserve nothing but the best. I say forget about her. sa jag med låg röst och log mjukt mot honom.

Han kollade bara sorgset på mig och jag förstod att han verkligen gillade den där tjejen.

- What about Danielle? I never understood why you broke up in the first place.. försökte jag och kollade uppmuntrande på honom.

Han drog åt sig sin hand och lutade sig tillbaka i stolen.

- It was complicated... mumlade han och jag nickade.

- Have you spoken to her recently? frågade jag men han skakade på huvudet.

- I've thought about calling her.. But, I don't know. mumlade han och det ryckte uppgivet till i hans händer.

- Call her. sa jag och kollade menande på honom.

Han rynkade pannan lätt och skakade lite på huvudet.

- Yes. Whatever broke you up might seem silly now. Call. Her. sa jag och log uppmuntrande mot honom.

Han såg tveksamt på mig.

- Come on Liam. It might help you get over that other useless chick. försökte jag.

- She's not useless. sa han och log svagt när han tillslut nickade och reste sig från bordet.

- She is to me. Any girl who says no to you is a fool. fastslog jag och ställde mig upp.

Han tog på sig jackan.

- Thank you Lil. sa han och log innerligt mot mig.

Jag gick fram och slog armarna runt honom. Först blev han alldeles stel men snart besvarade han min kram.

- I love you Liam, you're awesome. viskade jag mot hans axel.

Han stod tyst med armarna runt mig i en lång stund. Men så kände jag ett par läppar mot min hjässa.

- I love you too Lil. viskade han och smekte mig försiktigt över ryggen.

Jag kollade upp mot honom och log mjukt innan jag släppte honom.

- Good Luck. sa jag och vinkade när han gick ut i decemberkylan.

 

- Gash, I love this movie. suckade Nowa lyckligt med en hand i chipsskålen när den välbekanta huvudmenyn till "The Hunger Games" syntes på TV-skärmen.

Spencer och jag mumlade instämmande medan Niall stoppade in några pepparkakor i munnen. Jag tryckte på play och kröp ihop i soffan med Nialls arm över mina axlar. Han gav mig en lätt puss på kinden innan han vände ansiktet mot filmen.

- I call dibs on Liam Hemsworth. sa jag och stoppade in några popcorn i munnen när Gale dök upp på skärmen för första gången i filmen.

Spencer och Nowa muttrade och Niall kollade på mig med höjda ögonbryn.

- Excuse me?

Jag vände frågande blicken mot honom.

- What?

- You think he's hot? frågade han och nickade tvivlande mot skärmen.

- You don't? svarade jag och vände blicken mot filmen igen.

Det blev tyst i några sekunder.

- Do you fancy him? frågade Niall och försökte låta oberörd.

Jag kollade misstroget på honom och tog bort handen full med popcorn från munnen.

- Yes Niall. I fancy a man I've never met, that is sooo my style. sa jag och kollade frågande på honom.

- I think he's right Lily. You're engaged now, you don't get to call dibs. sa Nowa utan att släppa TV:n med blicken.

- There for I... började hon men blev avbruten av Spencer.

- I call dibs on Hemsworth! ropade hon och Nowa kollade upprört på henne.

- No way! I was just about to! protesterade hon.

- Well, you were just to slow. sa Spence och flinade mot henne.

Nowa tryckte in en näve chips i munnen och la surt armarna i kors. Niall kollade mellan oss alla tre och skakade på huvudet.

- You guys are weird... mumlade han och kastade upp några popcorn i luften som han inte lyckades fånga.

Jag log mot honom och borrade in ansiktet i hans hals.

- There's only one boy I want to call dibs on, and that's you. viskade jag och kysste honom på halsen.

Jag hörde hur han skrockade lågt när han vände ansiktet mot mig och gav mig en lätt kyss på munnen. Han såg kärleksfullt på mig i några sekunder innan jag lutade mig mot hans sida och återgick till att kolla på filmen.