- Okay... mumlade jag för mig själv medan jag drog åt tejpen på Keevas rena blöja.

Jag lyfte bort händerna och betraktade henne där hon låg på skötbordet.

- Look at that! It's not even backwards! sa jag, imponerad av mig själv, och gjorde tummen upp mot Keeva som kollade på mig med sina stora, blå ögon.

- Yes, you're impressed with mommie. mumlade jag medan jag började trä in hennes ben genom en vit body som det stod "NOWA" och ett stort rött hjärta på. Från början hade det stått "NOVA SCOTIA" på den men Nowa hade klistrat ett hjärta över "scotia" och lyckats transformera enkel-V:et till ett dubbel-V. 

Precis när jag knäppte den sista knappen i Keevas minimala byxor ringde en timer i köket. Jag lyfte upp Keeva och dansade ut genom badrummet, genom en kort korridor och vidare in i det enorma, luftiga köket. Jag placerade henne i en babysit medan jag lyfte ut en kladdkaka ur ugnen, samtidigt hörde jag hur ytterdörren öppnades.

- Hallå? Nowas röst kom närmare tills hon stod och sniffade in luften i köket.

- Hellu! ropade Spencer och stod snart jämte Nowa i köket.

- Hej! sa jag glatt och gick fram mot dem.

Spencer mötte mig och gav mig en stor kram, men när jag kollade jämte henne var Nowa inte där längre. Jag vände mig om och fick se henne stå lutad över den nybakade kladdkakan och dra in djupa andetag endast ett par centimeter ifrån den. Jag höjde på ögonbrynen och skrattade till.

- Nowa? Borde du inte hälsa först? frågade Spencer med en blandning av uppgivenhet och skratt i rösten.

Nowa rätade på ryggen och vände sig mot oss.

- Jo, hur kunde jag glömma! sa hon och började gå genom köket.

Men precis när jag skulle ge henne en kram gick hon förbi mig, mot köksbordet.

- Hur är det med mosters favorit? Nämen, har du fin-tröjan på dej idag? gullade hon med överdrivet tonfall och stannade framför Keevas babysit.

Spencer och jag kollade på varandra och skakade leende på huvudena. Nowa fortsatte att prata med Keeva och även Spencer gjorde dem sällskap.

- Mamsen har fått på kläderna på rätt håll idag också, ser jag. sa Spencer uppfodrande och petade lite på Keevas hand.

Jag gick skrattande och började ta fram tallrikar och bestick för att duka bordet.

- Asså, när ska hon börja skratta egentligen? Hon missar ju hur askul jag är. frågade Nowa medan hon gick mot soptunnan för att slänga sitt tuggummi.

Jag ryckte på axlarna.

- Jag vet inte. Hon ler ibland, men mest åt mig och Niall. svarade jag och kastade ett snabbt ögonkast på min lilla dotter där hon satt och beundrade det plötsliga spektaklet i köket.

När vi satte oss ner för att fika kände jag hur mycket jag saknade att bo ihop med tjejerna. Sen Keeva föddes för ungefär en månad sen och Niall och jag flyttade ut till huset i förorten hade vi träffats alltmer sällan.

Vi började prata om allt möjligt och kakan i formen försvann bit för bit, sakta men säkert, tills den var helt tom. Spencer kollade på klockan och sträckte på sig.

- Jag måste nog börja dra mig. Jag ska äta lunch med Louis vid halv två. sa hon och började samla ihop sin disk.

Jag kollade förvånat upp.

- Och hon är min skjuts, så jag har nog inte mycket val. konstaterade Nowa och la ifrån sig tårtspaden hon suttit och slickat på.

Jag nickade och plockade undan den tomma formen. 

- Det var verkligen jättekul att ni kom, ni måste komma oftare! sa jag och kollade uppfodrande på dem båda.

De nickade instämmande och gick mot ytterdörren. Jag lyfte upp Keeva och följde efter dem ut på verandan. De gav henne varsin "hej då"-puss och hoppade in i bilen. Jag stod med Keeva i famnen och vinkade efter dem när de rullade iväg längs den lugna villagatan.

- Jaha, Keeva. Då var det bara du och jag igen. suckade jag och stängde dörren efter oss när jag gick in.

Jag satte henne i babysitten igen och ställde den på köksbordet. Vi satt under tystnad och såg på varandra i några minuter. Jag suckade igen och tog tag i hennes lilla hand. Jag älskade henne mer än allt annat på Jorden, men ibland blev det långtråkigt att vara mamma-ledig. Det var supermysigt att gosa med henne hela dagarna men ibland kändes det lite... Ensamt.

- Nej, vad säger du KeeKee, ska vi ta en liten promenad i solskenet? sa jag för att rycka upp mig själv.

Ett svagt leende ryckte på hennes läppar och hon viftade med de knubbiga armarna.

 

Ungefär en halvtimme senare lämnade vi uppfarten till huset. Fåglarna kvittrade och solen värmde skönt när vi gick i maklig takt längs trottoaren. Jag tänkte precis på vilket mysigt område vi bodde i, med så otroligt trevliga grannar, när jag passerade en skylt vid vägkanten. "Puppies" stod skrivet med stora, röda bokstäver på ett kartongblad. Utan att tänka på det stannade jag till vid vägkanten och tittade in mot tomten bakom skylten. Först nu insåg jag att jag hade gått ganska långt och lämnat kvarteren närmast de jag och Niall bodde i. En kvinna i fyrtio-års åldern kom gående ur ett vidöppet garage och fångade min blick. Hon var slarvigt klädd i en uppknäppt flanellskjorta och säckiga jeans men hade ett äkta leende i ansiktet när hon gick fram mot mig.

- Saw the sign? frågade hon med en oväntad australiensisk accent.

Jag besvarade hennes leende och tryckte i bromsspärren på barnvagnen.

- Yes. I got curious. erkände jag och fattade handen hon sträckte fram mot mig.

- Jesse. sa hon och strök bort en brun hårslinga, som slitit sig från den slarviga tofsen, ur ansiktet.

- Lily.

- So, are you intrested? frågade hon och stoppade ner händerna i byxfickorna.

- No. svarade jag reflexmässigt utan att tänka efter.

Hon skrattade till och visade upp en uppsättning sneda, men kritvita, tänder.

- I see. Maybe just a look then? frågade hon och gjorde en svepande handrörelse mot garaget.

Jag kastade ett tveksamt ögonkast mot Keeva i vagnen.

- Oh, you can bring your little darling. They aren't loose. sa hon och började gå.

Jag skyndade mig att köra efter henne med vagnen och parkerade den i garageöppningen så att jag kunde se henne hela tiden. Jesse visade mig fram till en liten inhägnad. Jag drog häftigt efter andan och kved till när jag fick syn på den lilla tussen på marken. Bredvid en stor schäfer låg en liten svart boll hopkurad. Den hade ganska lång päls och såg ut ungefär som en Golden Retriver förutom att den var mörk.

- What is it? frågade jag andlöst utan att kunna ta ögonen från den.

Jesse skrockade lågt.

- I don't really know, som sort of mash-up I guess... I found them.

Jag vände mig mot henne med stora ögon.

- You found them? frågade jag med vidöppen mun.

- In a box by the road. avslutade hon och nickade sakta.

- That's terrible. viskade jag och såg medlidsamt på den lille ulltussen.

- Where are the others? frågade jag när jag lyckats samla mig och tänkte på hur hon pratat om "them".

- I found homes for them. This is the only one left. sa hon och log mjukt mot valpen på golvet.

- Oh... mumlade jag utan att kunna slita ögonen från den.

Precis då lyfte den på huvudet och såg rakt in i mina ögon. Jag fick en kraftig känsla av "Deja-Vú" och tänkte på första gången jag tittat in i Keevas ögon. Valpens ögon var mörkt bruna och markerades av ljusa ögonbryn.

- How much do you want for him? frågade jag och kollade på Jesse.

Hon log mot mig, som om hon vetat att jag skulle falla för honom hela tiden.

- I just want to be assured he'll get a good home. svarade hon och log varmt mot mig.

Jag kunde inte hindra ett stort leende från att spridas över mitt ansikte.

- He will. mumlade jag och kollade mot honom igen.

Han suckade lätt och la huvudet mot marken.

Jesse gav mig sina kontaktuppgifter och några goda råd om hundskötsel innan hon placerade valpen i min famn. Han gnydde ynkligt och jag klappade honom lugnande på huvudet.

- Sch... Allt kommer bli bra. mumlade jag medan jag gick mot vagnen.

Jag hade hört att det inte var bra för valpar att promenera för långt så jag uteslöt att låta honom gå i koppel hela vägen hem. Fundersamt såg jag på Keeva där hon sov i vagnen och mätte hennes fotutrymme med blicken. Valpen fick plats i båda mina händer, nog borde han och Keeeva kunna sova i vagnen tillsammans? Försiktigt la jag ner honom i vagnen där Keevas fötter skulle ligga så småningom när hon blev lite längre. Han gnydde lite till innan han kurade ihop sig till en boll och suckade tungt. Försiktigt började jag gå hemåt med två bebisar i vagnen istället för en.

 

- Honey, I'm home! ljöd Nialls röst in genom ytterdörren precis när jag satte fram maten på bordet.

Några sekunder senare kom han in i köket med ena handen bakom ryggen och ett stort leende på läpparna.

- There's my two favorite girls! sa han och gick till Keevas babysit med ett strålande leende i hela ansiktet.

Hon log ett tandlöst leende mot honom och viftade försiktigt med armarna. Han skrockade lågt och lyfte upp henne med oändlig försiktighet.

- And look at that. No clothing backwards. sa han och gjorde en överdrivet överraskad min mot Keeva som fick henne att kolla storögt på honom.

- People need to get over that... muttrade jag men kunde inte låta bli att le.

Han satte ner Keeva igen och slöt handen om ett litet föremål han lagt på bordet bredvid babysitten innan han lyft upp henne. Han log mjukt mot mig och sträckte ut armarna medan han gick mot mig. Jag kröp in i hans famn och andades in hans doft.

- I missed you. sa jag när jag vände upp mitt ansikte mot hans.

- I missed you too, darling. mumlade han innan hans läppar mötte mina.

Jag virade armarna runt hans nacke medan han placerade händerna på mina höfter. Plötsligt gav Keeva ifrån sej ett högt tjut som fick oss båda att hoppa högt. Vi skrattade när vi såg hennes viftande armar.

- Well, we're not getting any siblings done... sa Niall skämtsamt till henne men tystnade när han såg mitt stelfrusna ansiktsuttryck.

- I'm just kidding, Lil..? sa han lugnande och kollade frågande på mig.

Jag nickade och klämde fram ett ansträngt leende innan jag gick och satte mig vid bordet, jag kunde nästan känna hur Niall log roat mot min nacke.

- I got you something. sa han med ett leende på läpparna medan han satte sig och la upp det lilla föremålet från hans hand på bordet framför mig.

Jag sken upp i ett stort leende.

- A Kinder Egg! utbrast jag och skrattade till.

Han skrattade också.

- You always say how much you love them. sa han och log mot mig med glittrande ögon.

Jag tog hans hand över bordet och kramade den.

- Thank you. sa jag och log mot honom.

Jag la ägget åt sidan ch skulle precis skära upp en bit lasagne åt Niall när han harklade sig och kollade förvånat på mig.

- Aren't you going to open it? frågade han överraskat och såg helt vilsen ut.

Först förvånade det mig att han trodde att jag inte kunde hålla mig borta från godis i mer än fem sekunder men sedan log jag mot honom när jag insåg hur väl han kände mig.

- I thought I had to eat dinner first? frågade jag skämtsamt och försökte se ut som en fyra-åring.

- We'll do an exception today. skrattade han och blinkade med ena ögat.

- Wow, "Daddy-bad ass." sa jag menande mot Keeva medan jag började riva av folieskalet.

Hon började vifta med armarna så fort jag kollade mot henne. 

- If I had a penny for every Kinder Egg I've eaten... sa jag svävande medan jag bröt chokladägget på mitten och räckte ena halvan till Niall.

Han tog emot den med ett leende ryckandes på läpparna. Jag kollade frågande på honom medan jag stoppade in chokladen i munnen och försökte öppna den orangea kapseln från mitten av ägget, den som innehöll en superskojig leksak. Den öppnades med ett tyst "klick" och jag kollade nyfiket på innehållet. Konfunderat rynkade jag pannan och plockade ut en vikt papperslapp som var det enda som låg i behållaren. Jag vecklade ut lappen och läste vad det stod på den. Fortfarande med pannan i djupa veck vände jag på lappen och såg en blank baksida. Jag vände blicken mot Niall som betraktade mig med ett både roat och exalterat leende.

- It's a date. sa jag och försökte tyda hans ansiktsuttryck.

- Yes. instämde han.

- A month from now. fortsatte jag och han log så att tänderna syntes.

Jag ryckte uppgivet på axlarna och kollade uppfodrande på honom. Han skrattade och reste sig från sin stol, gick runt bordet och tog lappen ur mina händer. Han sjönk ner på ett knä bredvid mig och tog mina händer i sina.

- Lily. Will you marry me at this date? frågade han och log mjukt mot mig.

Jag skrattade till och sprack upp i ett stort leende. 

- Ofcourse I will. svarade jag och han böjde sig fram för att kyssa min förlovningsring.

Jag tog hans ansikte mellan mina händer och kysste honom på munnen. Denna gången blev vi inte avbrutna av Keeva, utan av ett anat gnyende. Niall kollade sig frågande runt i köket.

- What the heck was that? sa han med rynkad panna.

Jag harklade mig och kliade mig i huvudet. Antagligen såg jag väldigt skyldig ut för Niall såg på mig med ett speciellt uttryck. Ett "what-have-you-done?"-uttryck. Jag reste mig upp och gick in i vardagsrummet för att hämta det gnyende knytet.

- Niall... Meet our newest family member. sa jag tvekande och höll fram den svarta hårbollen mot honom.

Han kollade tvivlande mellan mig och valpen i mina händer.

- What is it? frågade han och lutade sig närmare.

- It's a puppy. Our puppy. sa jag samtidigt som valpen lyfte på huvudet och kollade på Niall med trötta ögon.

Hans ansiktsuttryck mjuknade men han såg fortfarande tveksam ut.

- Where did you get it? frågade han.

- I bought it from a far away neighbour. 50 pence. sa jag och log mjukt mot valpen.

Den gäspade stort och kurade ihop sig i mina händer. Niall tittade upp på mitt ansikte och jag log så övertygande jag kunde. Han skrattade till och ryckte på axlarna.

- Why not! He's a cute little fellow. sa han och log.

Jag besvarade leendet och lutade mig fram för att ge honom en snabb puss på munnen. Precis när jag skulle lägga ner valpen på golvet gnydde den till igen och jag kände hur det sved i moders-hjärtat. Efter några sekunders debatt med mig själv la jag ner honom på golvet, även fast det tog emot, och gick och satte mig på min stol. Niall betraktade mig medan jag skar upp en bit lasagne, suckade tungt och reste sig upp. Jag kollade förvånat på honom medan han gick fram till valpen, lyfte upp honom och gick och la honom i mitt knä. Han satte sig sedan på sin plats igen och började ta sallad innan han såg på mitt gapande ansikte.

- Oh, you shush. muttrade han och stoppade in en tugga i munnen.

Jag knep ihop läpparna för att hindra ansiktet från att spricka upp i ett gigantiskt leende och tänkte att Niall och jag måste skynda oss att döpa valpen, så att vi inte hade ett barn utan namn.