- What do you mean? I'm fired? Sa jag och kollade oroligt på Guy. Han tog av sej sina glasögon och kollade på mej.

- Well, fired is such a strong word. I mean, you've done nothing wrong so I would say that i'm letting you go. Plus this job isn't for you. You should do what you dream about. 

- Yeah well I don't think floating unicorns is gonna happen anytime soon. Sa jag sarkastiskt. Han suckade och kollade allvarligt på mej. 

- You now we only agreed on that you would work here until Julie got back from her maternity.

- Yeah I know. Sa jag och suckade. Det var tyst i några minuter innan jag ställde mej upp och var påväg ut.

- I'm actually leaving early today, so I guess this is goodbye for today but I hope this isn't the last time I see you. Sa han och log mot mej. 

- Yeah, have a great day. Sa jag och försökte låta som om jag menade det. Jag märkte på Guy att han förstod att jag inte menade men han log mot mej en sista gång innan jag gick där ifrån. Jag var egentligen inte sur på honom jag var bara sur för att jag inte hade något jobb längre. Eller iallafall inte efter idag. Jag tog trapporna istället för hissen för att det skulle ta längre tid, vilket betydde att jag skulle behöva jobba mindre idag. Jag ville bara gå hem nu. Men jag gick sakta upp för trapporna och sedan sakta bort mot mitt rum. Jag hörde någon komma bakom mej men jag brydde mej inte om att kolla vem det var. Jag slängde upp dörren till mitt rum och hörde någon stöna till.

- Jesus fuck. Jag stannade upp och suckade. Inte nu igen. Jag stängde dörren  och till min lättnad var det inte Louis denna gången. Jag suckade igen och kollade på Sam med trötta ögon. 

- You deserve it. Sa jag bara och gick in på kontoret. Han följde efter mej in.

- And why do I do that? Sa han och höll sej fortfarande för näsan. 

- Because your dad just fired me. Jag satte mej ner på stolen och kollade upp på honom. Även om han höll sej för nästan såg jag hur hans mungipor åkte uppåt. Jag blängde på honom.

- And that's funny why? 

- It's not, sorry. Han gick runt i rummet och kollade sej omkring på det som inte fanns där. Mina väggar var tomma och allt jag hade var en stol framför skrivbordet, en dator, telefon och massor av papper. 

- What do you want Sam? Sa jag och sorterade ihop några papper. 

- Oh I just thought I'd say hi. Jag höjde på ögonbrynen och kollade på honom. 

- Fine, alright. You've said hi can you please leave? 

- I never said hi. Sa han. Han hade nu tagit bort handen från näsan. 

- Hi. Tillade han sedan och log mot mej. Jag kunde inte hjälpa att le tillbaka. 

- Anyway, you owe me after this. Sa han och pekade på sin röda näsa. 

- What do you want? 

- How about some coffee? Jag suckade och kollade ner i mina papper. 

- You know I'm with Louis. 

- I know. I didn't ask you out on a date, just two friends hanging out. Sen när blev vi vänner? Frågade jag mej själv. Men både jag och min mamma tycker att jag borde vara med fler än bara Nowa och Lily hela tiden. Jag funderade lite till. Jag kollade på honom och han såg hoppfull ut. Jag suckade.

- Alright! Han log stort och kollade på sin klocka. 

- Well I have to go. Han gick fram till bordet och kladdade ner något på ett papper. 

- Here, call me when you're free. Sa han och flinade mot mej. Jag log tillbaka och kollade ner på pappret. När jag kollade upp igen var han borta. Jag la snabbt in hans nummer på min mobil och satte mej sedan ner. Jag kollade mej omkring och suckade. Sista timmarna på jobbet. Woho. 

 

Jag gick upp till lägenheten och in genom dörren och direkt till mitt rum. Jag ignorerade när Nowa och Lily sa hej. Jag stängde dörren efter mej och slängde mej på sängen. Efter ett par minuter kom dom in och satte sej ner på sängen. 

- Vad är det Spencer? Frågade Lily. Jag satte mej upp i sängen och kollade på dom.

- Du vet hon tjejen som jobbade innan mej? Dom båda nickade.

- Hon kommer tillbaka lite tidigare än vad jag hade räknat med. Dom kollade frågande på mej.

- Och du är ledsen över det för att? Frågade Nowa. Jag himlade med ögonen och kollade på henne.

- Jag är ledsen över det för att det betyder att hon kommer tillbaka till sitt jobb, mitt jobb, och jag måste sluta. 

- Men jag trodde att det gick bra för dej där, att du skulle få behålla ditt jobb även när hon kom tillbaka. Jag ryckte på axlarna och min blick fladdrade på min klocka på väggen. Louis skulle komma om tio minuter. Kanske bäst att börja packa. Jag ställde mej upp och gick för att dra fram min resväska. 

- Har du berättat för Louis? Frågade Nowa. Jag skakade på huvudet och slängde i lite kläder i väskan. Jag kände att jag var påväg att gråta men bet mej i läppen. Skärp dej Spencer, det är bara ett jobb. Jag stod lutad över resväskan och när jag ställde mej upp kände jag hur det snurrade runt i huvudet. Jag snubblade till men fick tillslut tillbaka min balans. Både Lily och Nowa sprang upp till mej.

- Hur är det? Jag kliade mej i ögonen och kollade på dom. 

- Bra, bara lite ont i huvudet. Sa jag och slängde i lite mer kläder. 

- Spencer du ser blek ut. Kanske du ska stanna hemma. Jag skakade på huvudet och kände hur det värkte. Jag drog ihop väskan och precis då plingade det på dörren. Jag gick ut i hallen och öppnade dörren. Jag möttes av en leende Louis men när han såg mej slocknade hans leende.

- Are you alright Spence? Sa han och kollade oroligt på mej. Jag suckade och snörade på mej skorna.

- Yes, i'm fine. Sa jag och log mot honom. 

- Now come one, we don't wanna be late. Sa jag och drog Louis i armen. 

 

Louis körde upp bilen på uppfarten och jag tog ett djupt andetag. Jag kollade upp mot huset och såg någon kollade ut från det stora fönstret på framsidan. Louis tog min hand och log mot mej. 

- Don't worry. My mom already loves you. Sa han och smekte mej hand. 

- Oh great so I can just make things worst. Han skrattade till och kysste mej på kinden innan han öppnade dörren och gick ut. Jag gjorde samma sak. Jag slänge upp väskan på axeln och gick fram till honom. 

- What about your sisters? What if they hate me? Han suckade och la sin arm runt min midja.

- Nobody is gonna hate you. Vi gick upp till dörren och utan att knacka gick han in. Jag följde försiktigt efter honom in i hallen. Hans mamma och hans syskon kom in springandes från köket. 

- Louis! Skrek Pheobe eller var det Daisy? Äsch kommer aldrig kunna se skillnad på dom. Efter att dom hade kramats i evigheter kollade alla nyfiket på mej. 

- Hi, it's very nice to meet you. I'm Jay. Sa hans mamma och sträckte fram handen. Jag log mot henne och skakade den.

- I'm Spencer. Sa jag och log tillbaka. Jag hälsade även på dom andra och vi gick sedan in i köket. Maten var redan klar så vi satte oss vid bordet och började att äta. Efter att jag ätit några tuggor kände jag att min mage började göra ont. Jag tog en klunk av mitt vatten men det hjälpte inte. 

- Are you alright Spencer? Frågade Jay mej. Jag kollade upp på henne och märkte att alla kollade på mej. Louis såg oroligt på mej. 

- I'm alright. Men direkt efter jag sa det kände jag hur allt var påväg upp igen. Jag slog handen för munnen och sprang till toan. Louis kom direkt efter och hukade sej ner jämte mej. Jag satte mej ner i hans knä och lutade huvudet mot hans bröst. Han tog bort håret från mitt ansikte och kollade på mej. 

- We should get you in bed. Han bärde upp mej och gick in till vårat rum och la mej i sängen. Han kysste mej i pannan.

- I'll be back. Han gick ut och jag kunde höra röster utifrån. Jag kröp ihop på sängen och suckade. Kul gäst jag är då. Några minuter senare kom Jay in genom dörren. Hon log ursäktande mot mej. Hon gick fram till mej och satte sej på sängkanten.Jag log mot henne och satte mej upp.

- How are you feeling? Sa hon och kände på min panna. 

- I'm fine. Jag kollade ner i mina händer.

- Sorry about that by the way. Hon log mot mej och tog mina händer i sina.

- No no, it's okay. Can happen to anybody. Jag log mot henne.

- It wasn't your food I promise! Hon skrattade till och skakade på huvudet.

- But I didn't feel sick before I got here I just had a headache. I guess it just kinda came without any warning. Hon nickade och kollade allvarligt på mej.

- Have you been sick lately? Jag funderade ett tag men sedan skakade jag på huvudet. Hon öppnade munnen för att säga något när Louis kom in. Han stannade upp när han såg oss och log. Han höll ett glas vatten i handen och gick fram till mej. Han ställde det på bordet och såg oroligt på mej.

- I'm fine Louis. Han kollade på Jay och sedan på mej igen.

- I promise!

- You said that before we left... Sa han. Jag suckade och kollade på honom. 

- Louis can you please look after the twins for a bit. I need to talk to Spencer. Jag kollade snabbt på Jay. Louis kollade lika förvånat och sedan frågande på henne. Men han gick ut och stängde dörren. Jag kollade efter honom och sedan tillbaka på henne. 

- How long was it since you had you period? Jag kollade förvånat på henne. 

- I'm not following. 

- Maybe you're pregnant. Sa hon och kollade allvarligt på mej. Gravid? Jag öppnade munnen för att säga något men visste inte riktigt vad jag skulle säga så jag stängde den igen. Jag försökte tänka efter när det va senaste gången. Några vecka före vi åkte till Australien och det var mer än en månad sen och... Helvete. Nej. Det kan inte stämma. Jag kollade på Jay och slog handen för munnen.